Till början

Blodstrålen

Genrer: Drama
Tillkomstår: 1976
Språk: Svenska
Översättning: Ja
Längd: En akt
Synopsis:
Detta manus är Johanna Enckells översättning till svenska av Antonin Artauds pjäs Blodstrålen.

Antonin Artaud 1896−1948. Fransk teaterman och författare, främst känd för sina teorier om en häftigt engagerande ”grymhetens teater” framlagda i ett manifest från 1938.

Ansluten till surrealisterna varefter han uteslöts på grund av sin pessimistiska inställning till politiska frågor. Vistades på 30-talet en längre tid hos en mexikansk indianstam och invigdes i deras meskalinpåverkade religiösa riter. Under de tio sista åren av sitt liv internerad på olika franska mentalsjukhus med perioder av häftigt uppflammande skaparkraft med en rad märkliga och ofta skakande litterära skapelser som resultat.

”Blodstrålen” skrevs 1927. Då Artaud började vinna erkänsla under början av 1960-talet hade den premiär i London. Den sattes upp av Peter Brook och Charles Marowitz med teatergruppen LAMDA.

Blodstrålen publicerad i Fågel Fenix 2 (1976)
Utdrag:
Ynglingen: Jag älskar dig och allt är vackert.

Flickan: (med en intensifierad dallring i rösten) Du älskar mig och allt är vackert.

Ynglingen: (med en lägre ton) Jag älskar dig och allt är vackert.

Flickan: (med en ännu lägre ton) Du älskar mig och allting är vackert.

Ynglingen: (lämnar henne häftigt) Jag älskar dig. (Tystnad.) Ställ dig framför mig.

Flickan: (gör lika, ställer sig framför honom) Sådär.

Ynglingen: (med en exalterad, gäll röst) Jag älskar dig, jag är stor, jag är klar, jag är fylld, jag är tät.

Flickan: (med samma gälla röst) Vi älskar varandra.

Ynglingen: Vi är intensiva. Å så världen är välgjord.

(En tystnad. Man hör liksom ljudet av ett väldigt hjul som går runt och utlöser ett vinddrag. En storm skiljer dem itu. I det ögonblicket ser man två stjärnor som kolliderar och en mängd ben och fötter av levande kött falla ner, händer, hår, masker, pelargårdar, portaler, tempel faller ner, men allt långsammare, som om de föll i ett tomrum, sedan tre skorpioner en efter en och till slut en groda, och en skalbagge som landar med en outrerad långsamhet, en långsamhet som får en att må illa.)

Ynglingen: (skriker av alla krafter) Himlen har blivit galen. (De ser upp mot himlen.) Låt oss springa ut.

(Han skjuter flickan framför sig. Och in träder en riddare från Medeltiden med jättelikt harnesk, följd av en amma som håller upp sina bröst med båda händerna och pustar på grund av sina alltför svullna pattor.)

Riddaren: Lämna nu dina tissor. Ge mig pappren.

Amman: (utstöter ett gällt skrik) Åh! Åh! Åh!

Riddaren: Fan, vad går åt dig?

Amman: Vår flicka, där, med honom.

Riddaren: Finns ingen flicka, tyst!

Amman: Jag talar om för dig att de pussas.

Riddaren: Vad fan angår det mig om de pussas.

Amman: Incest.

Riddaren: Matrona.

Amman: (sticker händerna i djupet av sina fickor som är lika stora som hennes bröst) Sutenör. (Hon kastar hastigt sina papper.)

Riddaren: Prutt; låt mig äta.

(Amman flyr sin väg. Då stiger han upp, och ur varje papper drar han fram en enorm skiva schweizer-ost. Plötsligt hostar han och storknar.)
Antal roller:
min. 7
max. 7
Roller:
Ynglingen
Flickan
Riddaren
Amman
Kyrkovaktmästaren
Prästen
Kopplerskan
Rättigheter och kontaktuppgifter:
Johanna Enckell, e-post jenckell (at) kolumbus.fi